– Jo, nog har det varit en bra vinter, den bästa på mina 21 år på reviret. Menföret brukar börja i november, men då frös det ju på redan. Det var ju lite utmanande, det kom regn då och det höll på att smälta bort, men nog har det varit en bra och lång vinter.
Det säger Niklas Furu, revirinstruktör i Södra Skogsreviret i Sibbo och han får medhåll från kolleger i Borgå och Lovisa.
Ove Simosas, revirinstruktör på Södra Skogsreviret i Borgå, konstaterar att det för skogsbranschen varit en bra vinter, i synnerhet kring jul och in i januari.
– Sedan kom det mycket snö och den har nog råddat till det lite, eller den gör det långsammare för dem som utför jobbet i skogen. Snön är bra för den skyddar till en del, men när det börjar vara 60–70 centimeter som vi hade som mest, så har skogsmaskinerna fått jobba mera, säger Simosas.
Han hänvisar till att bränslekostnaderna stigit när oljan blev dyrare, men att vintern bjuder på olika före och att det inte ska ses som något stort bakslag.
– Bra har den varit och nu verkar den vara ganska lång så vi är nog riktigt nöjda och jag tror nog att alla som har jobbat i skogen har fått det mesta gjort, säger Simosas.
På Södra Skogsreviret i Lovisa bekräftar revirinstruktör Victor Lindqvist att vintern bjudit på gynnsamma förhållanden i skogen.
– Med tanke på föret har det varit optimalt. Både vägar och åkrar hann ju frysa innan snömängden kom. Det gjorde det möjligt att utföra en hel del avverkningar bakom åkrar och torrmarker så det har varit en mycket bra vinter, säger Lindqvist.
Dessvärre tror han på radikalt menföre när snön börjar smälta och det finns packad is undertill.
– Det är nog en dålig sak och får pulsen upp då man inte vet om vägarna håller för långtrafiken. Så man sitter nog lite och lurar och försöker gardera sig. Skogsägarna är nog väldigt medvetna om det och i diskussionerna funderar man på hur man ska utföra drivning, säger Lindqvist.
Victor Lindqvist medger att man i värsta fall får lyfta upp händerna i vädret och vänta på att det torkar upp. Det brukar ske i maj när solen har fått gassa på.
Niklas Furu i Sibbo befarar liknande förhållanden under den närmaste månaden
– Bara snön börjar smälta och det regnar så tjälar vägar säkert lite i år, det gjorde dom inte ifjol. Det står säkert stilla en tid med avverkningarna och så vi kommer igång någongång i maj igen, säger Furu.
Men summasummarum har de östnyländska skogsarbetarna inte behövt gå sysslolösa den här vintern, och Lindqvist tror att sanktionerna mot Ryssland dessutom kommer att öka handeln med inhemskt virke.
Många snöbrott i Borgå
I Borgå säger Simosas att efterfrågan på timmer har varit större än massaved, men att alla skogsprodukter har sålts.
– Här i östra Nyland har vi nog avverkat mera stock än vanligt. Här finns andra orsaker också, bland annat granbarkborren som gjort att det finns gamla granar som mår dåligt. Vi har haft lite vindfällen som gör det lättare att ta beslut att ta bort träden när de inte längre hålls och stå.
Ove Simosas lägger ännu till snöbrotten som drabbat skogsägare under de senaste månaderna.
Snöbrott är alltså stambrott på växande träd som orsakas av tung snö i trädkronorna. Snöbrott är mycket vanliga när tung blötsnö frusit fast i kronorna, som sedan knäcks av vindar.
– Det kom ganska mycket snöbrott här i Borgåtrakten. Vi har inte kartlagt allt, men det har kommit in ansökningar som vi ska värdera för försäkringsbolag för skogsägarna har ju nog noterat att det har kommit ganska mycket toppar ner.
Simosas konstaterar att de två senaste årens höjning av virkespriserna haft en inverkan på viljan att avverka och planera sin verksamhet.
De stora prisjusteringarna har alltså skett på timmerpriset medan priset för massa har hållits rätt konstant.
Även den avbrutna importen av massaved från Ryssland på grund av sanktionerna kan få skogsägaren att justera sina skogsbruksplaner.
Simosas tror att skogsbranschen har ett viktigt år framför sig där alla parter behöver evaluera sina tillgångar och ompröva potentialen.
– Jag tror att många måste se om sina skogar och vi har resurser som inte är utnyttjade, men det är svårt att säga hur skogsägarna reagerar på det. Med virkespriserna tror jag att vi kan få en livligare verksamhet och att man utnyttjar mer areal för skogsbruk.
Vårdade skogar producerar mer
Simosas poängterar att en del av skogarna ska vara orörda och skyddade och att det behövs en balans, men med bra skogsvård finns det möjligheter att avverka och få tillväxt.
– De som sköter och har det i skick så där producerar nog skogen en hel del mycket mera. Det är sådana kubikmetrar som är viktiga för industrin som verkligen behöver virket och visst skulle man se att det först kom från hemlandet, säger Simosas.
Om skogsrevirets instruktörer jublar över den kalla och snörika vintern, rynkar skogsägaren Stefan Selén från Sibbo lite på näsan över skogsägarpriset.
– Nog är det goda tider, men så här som skogsägare så följer man med cellulosapriser och virkespriser och inte är jag riktigt nöjd. Där blir nog mycket pengar emellan för industrin, säger Selén.
Han tror att efterfrågan på virke kommer att fortsätta vara bra och att skogsägarpriset stiger ytterligare en aning, men säger att höjningen varit blygsam i jämförelse med utvecklingen i Sverige och de baltiska länderna.
– Det har självklart gått åt rätt håll under de senaste åren, men nog hade jag förväntat mig ett aningen högre pris, säger Selén.
Skogsägarnas möjlighet att pressa upp priserna är begränsade eftersom det i praktiken finns rätt få köpare i Finland och de konkurrerar inte märkbart mellan varandra.
Importen från Ryssland i stort är björkmassa, men sanktionerna är så pass färska att dess inverkan sannolikt syns först senare i år, men borde då vara positiv.
– Avverkningsmöjligheterna på björkmassa är kanske inte så stor, men det importeras nog andra sortiment också. Som skogsägare väntar man på att det också ska medföra en förhöjning av virkespriserna, säger Selén.
Han tror att det finns ett visst rum för skogsägaren att gynnas av marknadsläget där konsumentpriset för virke har stigit.
Revirinstruktör Niklas Furu tror att även priset på massaved kommer att stiga eftersom efterfrågan på energived är stor.
– Stocken har ju stigit de senaste åren men massan har inte gjort det på samma sätt, men jag tror att den stiger för det behövs mycket flis till värmeproduktion, säger Furu.
Selén tror också att det kommer att finnas tillräckligt med virke att erbjuda industrin och privata konsumenter i landet, och har inga avsikter att justera sin egen plan.
– Jag har skogsbruksplan och följer den. Jag försöker hålla avverkningsmängderna någorlunda jämna från år till år. Sådana år som det är lite bättre priser har jag avverkat lite mera. Hösten 2021 blev det mera än jag brukar, men kommande vinter avverkar jag inte mera utan följer planen som är uppgjord för tio år framåt, säger Selén.
Blandskog blir vanligare längs kusten
Världsläget, klimatförändringen och en annorlunda syn på naturen bidrar också till att skogarna förändras.
De östnyländska skogarna förvandlas för varje ny generation till allt fler blandskogar med stora variationer på en liten areal.
Syftet är att förebygga angrepp och sjukdomar av till exempel granbarkborre eller rotticka samt viltskador. Skogen kan också bestå av områden med olika jordmån som gynnar vissa arter medan andra partier är som klippta och skurna för jakt eller bärplockning.
– Idag är vi måna om att våra ungskogar blir vettiga blandskogar och det tror jag att största delen av våra förnyelser är. Blandskogar står sig bättre emot skador, sjukdomar och stormar. Jag tror man har en friskare skog, säger Ove Simosas.
Enligt Simosas uppstår blandskog ganska naturligt i Östnyland fast man planterar gran, tall eller björk. Att det kommer inslag av andra träslag på köpet ser han som bara positivt.
– Det har vi överlag med våra ganska små figurstorlekar. Skogarna i östra Nyland är så variationsrika för vi har inte monokulturer på stora områden.
Simosas säger att de nås av kritik att de fäller på stora områden, men för det mesta handlar det om små figurer på en till tre hektar. Mindre skogsområden ger samtidigt större möjligheter för skogägarna att planera vad de vill med sin skog.
– Kommersiellt är det gran, tall och björk som industrin vill ha, men fast man lämnar grupper med lövträd så kan man ha en effektiv granskog. Det bara berikar mångfalden när man har inslag av lite annat med, säger Simosas.
Stefan Selén känner igen fenomenet med ökad plantering av blandskog och har egna erfarenheter från tio år tillbaka.
– Jag ska under våren plantera lite blandskog och det är av lite olika orsaker. Det är mest marken som säger vad det blir, om den är tillräckligt bördig för gran. Jag skulle gärna plantera tall men det är större risk för skador av hjort, älg och rådjur, säger Selén.
För Selén utökas skogen därför sedan flera år rikligt med björk, men han är noga med var de får slå rot på grund av viltet som också är svaga för de goda lövträden.
Selén har i huvudsak förskonats från granbarkborren, ett tiotal träd har angripits, men han ser ökade risker med granskog i framtiden om klimatet blir varmare.
Han tror på en ökning av björkskog längs kusten, eftersom björkarna sannolikt klarar av klimatförändringen bättre än granarna.
- Jag tror nog att vi sakta går till det. Vi har granbarkborren och så rottickan som förorsakar röta i gran. Jag tror ännu fler skulle övergå till björk men viltskadorna på björkbestånd kan vara omfattande så det är då nackdelen, säger Stefan Selén.
I Lovisa med omnejd talas det just nu mest om plantor och skogsägarnas intresse är ganska brett.
– Skogsägarna här förstår sig nog på förnyelseskyldigheten och har ett stort intresse av att prova. Det som under min korta revirkarriär har ökat är specialträdslag som lärkträd, vårbjörk och masurbjörk, säger Lindqvist.
Han tror att det globala intresset för biodiversitet som bland annat sprids via olika medier är en delorsak till att det också pratas om det i Lovisa och Lappträsk.
– Man vill ha den här mångsidigheten och vill ha olika träslag in i sin skog. Det är riktigt toppen, säger Lindqvist.