Åkern mår bra av ett rikt djurliv, särskilt under marknivå. En välmående åkermark kryllar av miljontals mikrober, maskar och insekter som hjälper jordbrukaren att skapa en bördig, mullrik mark som binder mycket koldioxid.
Om åkrarna fungerar som kolsänkor minskar belastningen på klimatet.
Det här är ett budskap som allt mer förs fram i jordbrukarkretsar, senast i måndags (5.6) på en fältträff på Västankvarn gård i Ingå som ordnades av projektet Carbon Action Markvård, projektet Raseborgs å och Västra Nylands vatten och miljö tillsammans med lantbruksorganisationerna SLC Nyland och Nylands svenska lantbrukssällskap.
Egentligen handlar det långt om gamla sanningar som förr i tiden närmast hörde till det man kallar sunt bondförnuft, men som kanske glömts bort lite grann då jordbruket utvecklats mot ett mer industriellt tänkande.
Nygamla metoder till heders
Stiftelsen Baltic Sea Action groups svenskspråkiga delprojekt Carbon Action Svenskfinland jobbar med att introducera kolinlagrande och markförbättrande odlingsmetoder bland jordbrukarna i Svenskfinland.
– Klimatförändringen syns i form av extremväder och det har blivit ännu viktigare att åkermarken är i bra skick. När man sköter om marken kan man med större sannolikhet få större skördar även om vädret inte är optimalt, säger Anne Antman vid Baltic Sea Action Group.
Christina Berneheim vid Svensk Kolinlagring jobbar med liknande frågor i Sverige. Hon säger att många jordbrukare känner stress över de konsekvenser som klimatförändringen medför i form av kraftiga stormar, långa torrperioder och häftiga regn.
– Det är inte roligt att se sin jord flyga bort genom vinderosion eller flyta ut i vattendragen. Jorden är ju grunden för ditt jordbruk. Det är ofta en väckarklocka att tänka om. Då är lösningen att hålla växtlighet på åkern året om.
Berneheim tror att allt fler jordbrukare tar till sig odlingsmetoder som innebär att man inte enbart odlar grödor som skördas utan också mellangrödor som förbättrar markstrukturen och jordhälsan.
– För fem år sedan var det inte många som pratade om jordhälsa men nu känns det som om vi pratar om det överallt.
Hur mår din jord?
God jordhälsa betyder att jorden har rik biologisk aktivitet, god vattenhållningsförmåga, god struktur, är mullrik och innehåller mycket näring.
För att det ska lyckas behövs en stor mängd markorganismer som bryter ner organiskt material och sätter näringsämnen i omlopp.
För att markorganismerna ska trivas i jorden behöver markstrukturen vara i skick.
Till åkerjordens hjältar hör daggmasken som bryter ner växtdelar och gör gångar i jorden som erbjuder fina levnadsförhållanden för alla möjliga organismer.
Och hur åstadkommer man då en god jordhälsa?
– De vanligaste åtgärderna är att hålla ett växande växttäcke så länge som möjligt, störa jorden så lite som möjligt, ha diversitet och hålla fotosyntesen i gång så länge som möjligt.
För att växterna genom fotosyntesen ska fortsätta att samla upp kol från luften krävs att det växer grödor på åkrarna också långt in på hösten när huvudgrödan ofta är skördad.
Då gäller det att så mellangrödor eller låta olika bottengrödor eller fånggrödor använda sig av den näring som fortfarande finns kvar i marken. Det bästa för kolinlagringen är om växtligheten täcker marken också över vintern.
– När fotosyntesen och mikrolivet i jorden fungerar som de ska lagrar vi in kol. Ju mer kol det finns i jorden, desto högre mullhalt har du. Ju högre mullhalt, desto bättre bördighet och desto bättre skördar kan du få – och desto bättre lönsamhet, säger Christina Berneheim.
Klöverodling sparar klöver
Klöverväxter, ärter och bönor och lusern är exempel på växter som själva kan binda kväve från luften.
– Då handelsgödseln är dyr kanske man måste tänka om och istället odla mer baljväxter som fixerar kväve från luften gratis, säger Berneheim.
På sikt tror hon att man genom kolinlagrande metoder ska kunna minska användningen av köpta insatsvaror och därigenom öka lönsamheten för jordbruken.
Samtidigt är hon väl medveten om att nya sätt att bruka jorden också kan innebära utgifter i form av maskininvesteringar, utsädeskostnader och mer arbete.
– Man måste tänka helhetsmässigt. Det handlar inte bara om mig och min egen gård utan om hela världen. Allt hänger ihop. Vi är beroende av mat och en levande jord. Jag tror vi hittar lösningar till problemen genom de här metoderna.
Kolinlagring som business
I Sverige har lantbrukare möjlighet att få betalt för att de odlar enligt kolinlagrande och markförbättrande metoder.
Svensk kolinlagring har skapat en affärsmodell där investerare belönar jordbrukare för att de använder sig av odlingsmetoder som binder koldioxid till marken.
På det sättet vill man försöka hejda klimatförändringarna, öka mullhalten och bördigheten i jorden och bidra till ett hållbart matsystem.
Också jordbrukets stödsystem gynnar numera allt mera den här typens åtgärder.
I Finland jobbar Baltic Sea Action Groups svenskspråkiga odlarprojekt i första hand för att öka kunskapen om kolinlagrande jordbruk genom seminarier, utbildningskvällar och information på webben.
Fältträffen på Västankvarn i måndags handlade också om vattenvård och vattenhushållning. Skyfall, översvämningar och rikliga regn gör ofta att åkrarna inte lyckas suga upp allt regn utan vatten blir stående på åkern.
Översvämningar leder till näringsämnesförluster och vattenansamlingar leder till att växtligheten dör eller försvagas. Därför är det också viktigt att åkerns dräneringssystem är i skick, påpekar Martin Träskman, dräneringsplanerare vid Nylands svenska lantbrukssällskap.
– Det börjar vara så stora bekymmer att man inte kan ignorera det längre. Det kan finnas åkrar där det är så vått att det helt enkelt inte går att odla.
Under årens lopp kan det samlas jord, slam, rötter och rostavlagringar i rören och brunnarna. Det gör att rören täpps till och börjar fungera sämre.
Det gäller alltså för jordbrukaren att se till att brunnar och rör är i skick men lyckas inte det återstår i värsta fall att bygga om hela dräneringssystemet, vilket är dyrt och mödosamt.
– Ibland kan det räcka att bara spola rören. Det är en betydligt enklare åtgärd som kan innebära en stor förbättring, säger Träskman.
Rättelse 8.6 kl 11.30: Ordet kol ändrades till kväve i meningen: Klöverväxter, ärter och bönor och lusern är exempel på växter som själva kan binda kväve från luften.