Regeringen har som mål att Skärgårdshavets avrinningsområde inte längre ska finnas med på listan över Östersjöns värsta förorenare före 2027 – men det målet ser nu ut att vara utom räckhåll.
Miljöminister Sari Multala (Saml) medger att tidsplanen är stram för att uppfylla alla kriterier.
– Att påvisa en minskning av jordbrukets kvävebelastning i Skärgårdshavet så att en ansökan om strykning från listan kan lämnas in i tid före utgången av 2027 är mycket utmanande, svarar Multala via e-post.
Särskilt svårt, enligt Multala, är att förbättra hanteringen av gödsel så att kriterierna uppfylls och att nå en faktisk minskning av kvävebelastningen.
Enligt en rapport från statsrådet i augusti sprids det fortfarande för mycket gödsel från djurgårdar på åkrarna. Dessutom har kväveutsläppen inte minskat alls på trettio år.
Östersjöns skyddskommission, som består av länderna runt Östersjön, upprätthåller en lista över de värsta utsläppskällorna, den så kallade hotspot-listan. Jordbrukets näringsläckage till Skärgårdshavet är det enda finländska objektet på listan.
I Sverige, Norge och Danmark finns det för närvarande inga hotspot-objekt.
Träfiber håller kvar näringen i åkern
Det finns dock lösningar för att hejda utsläppen. I Jockis har man sedan 2015 undersökt hur träfiber, en biprodukt från skogsindustrin, kan användas för att bromsa näringsläckaget.
På Naturresursinstitutets försöksfält har man spridit komposterad och kalkstabiliserad jordförbättringsfiber samt ren nollfiber.
Försöken visar att alla fibertyper minskar näringsläckaget och erosionen avsevärt. Resultat syns dock inte direkt – nu har fiber spridits på åkern för tredje gången.
– Vår forskning är unik, särskilt tack vare dess långvarighet, säger Kimmo Rasa, forskningschef på Naturresursinstitutet Luke.
Mika Malin, som odlar olika sädesslag, ärter och vallväxter i Vichtis, har använt jordförbättringsfiber på sina åkrar sedan 2012.
Han hoppas att fler lantbrukare vågar prova nya metoder, som näringsfiber, gips eller strukturkalk. I takt med klimatförändringen behövs näringsämnena i jorden, inte i vattendragen.
Att använda fiber kostar några hundra euro per hektar, men den största nyttan är ökad organisk substans i jorden. Lermarken blir lättare att odla, torkar bättre, håller vatten bättre och bränsleförbrukningen minskar.
– När näringsämnena stannar i åkern är det ekonomiskt smart. Det här är direkt ekonomisk nytta, även om det är svårt att mäta vattenvård i pengar, säger Mika Malin.
Jordanalysen bekräftar det har Malin sett: åkrarna har fått mer mull och den organiska halten har ökat med flera procent tack vare fiber.
Lantbrukarna hoppas på rättvisa stöd för olika jordförbättringsmedel. Hittills har endast gips fått stöd.
– Vi skulle behöva kompletterande stödsystem så att lantbrukarna kan använda olika jordförbättringsmedel utifrån markens behov och gårdens mål. Då skulle detta bli en del av vardagen, säger Kimmo Rasa.
Nästa steg för forskarna är att ta reda på om fiber kan minska växtsjukdomar och därmed behovet av växtskyddsmedel på åkrarna.
Experter kritiserar miljöstöd och efterlyser bättre data
De experter Yle har intervjuat tror inte på snabba förbättringar för Skärgårdshavet. Ett stort problem är bristen på kunskap, säger Jari Hänninen, chef för Skärgårdshavets forskningsstation vid Åbo universitet.
Enligt Hänninen vet man exempelvis att mängden fosfor från åkrarna minskar med gipsspridning, men effekten på havet mäts inte idag.
– Där finns en tydlig kunskapslucka. Fosfortillförseln till havet minskar, men vi vet inte vad som händer i havet, säger han.
Mikko Jaakkola, ledande expert vid NTM-centralen i Egentliga Finland, kritiserar hur miljöbaserade jordbruksstöd fördelas. I dag ges stöden lika över hela landet, men stödet borde riktas dit där det gör störst nytta.
Det positiva är att 80–90 procent av lantbrukarna deltar i miljöskyddsåtgärder. Nackdelen är att åtgärderna inte fokuseras till de mest kritiska områdena, som stora vattendrag.
– Miljöstöd har betalats ut sedan 1995, men åtgärderna har ofta hamnat på fel platser, säger Jaakkola.
Både Hänninen och Jaakkola är skeptiska till att Skärgårdshavets tillstånd skulle förbättras märkbart inom de närmaste åren.
– Utsläppen kommer inte att kunna minskas på två år, säger Jaakkola.
Artikeln är en översättning av Yle Turkus artikel Metsäteollisuuden jäte onkin pellon aarre – madot, viljelijän lompakko ja vesistöt kiittävät skriven av Vesa-Matti Ruuska. Översättningen och bearbetningen är gjord av Niclas Lundqvist.