Sockerbetor och släkttradition på Skriks gård – Thomas Björklöf är elfte i ledet på gården i Finby

Gården Skriks i Finby, Raseborg, har varit i släkten Björklöfs ägo i nästan 350 år. Thomas Björklöf tillhör elfte generationen som brukar jorden där.

En man med rödvit keps står framför en hög med sockerbetor.
Thomas Björklöf är elfte generationens jordbrukare vid Skriks gård i Finby. Sedan tre år hör också sockerbetor till produktionen. Gården producerar också bland annat spannmål, ärtor och kummin. Bild: Christoffer Westerlund / Yle

År 2023 började Thomas Björklöf odla sockerbetor på gården i Finby igen. Hans far odlade sockerbetor fram till år 2006.

– Eftersom priset var bra och lönsamheten såg lovande ut tog vi upp sockerbetorna igen, säger Björklöf.

Trots att vädret ibland gör arbetet svårt, känner han sig nöjd med beslutet.

– Det är klart att regnet kan ställa till det, men vi klarar det. Jag kommer att fortsätta med sockerbetor också nästa år.

Sockerbetorna tas upp med en stor maskin som toppar, lyfter och rensar betorna. Maskinen kallas kort och gott för betupptagare.

Efter skördandet lagras sockerbetorna i stora högar på åkern.

– Här har vi ungefär 200 ton betor under duken, säger han och visar en relativt stor hög sockerbetor på gården.

Att påverka sockerhalten är svårt

Björklöf berättar att betorna levereras till Finlands enda sockerfabrik i Säkylä. Sockerhalten avgör priset.

– En sockerhalt på 16 procent är målet. Om vi når över det får vi tillägg, annars blir det avdrag.

En man i rödvit keps står framför en betupptagare.
Thomas Björklöf vid sin traktor och betupptagare på Skriks gård i Finby. Bild: Christoffer Westerlund / Yle

Att påverka sockerhalten är svårt.

– Det är klart att vädret påverkar, men också till exempel gödslingen har betydelse.

På gården Skriks odlas också annat än sockerbetor. Björklöf odlar även spannmål, oljeväxter, ärter och kummin.

Han tar dessutom upp sockerbetor åt andra odlare i trakten.

Tystlåten husbonde

Björklöf känner sig stolt över att föra gårdens traditioner vidare, men han tycker också att det är viktigt att testa nya saker. Han tog över gården efter sin far år 2014.

– Det känns speciellt att vara elfte generationen här. Jag vill både bevara arvet och utveckla gården.

Gården har enligt legenden fått sitt namn efter en husbonde som styrde den med järnhand och dessutom var ganska högljudd.

– Jag är nog mera tystlåten och lugn, skrattar Thomas Björklöf.