En varning från Estland: Ett år efter svinpesten går grisfarmerna fortfarande på knäna

Griskötts­branschen i Estland är i kris ett år efter svinpesten. Varje gris säljs med förlust, också de gårdar som aldrig drabbades direkt riskerar lägga ned.

En man i blå kavaj står utomhus framför ett staket och en byggnad med tak i bakgrunden.
Priit Dreimann vid Ekseko svingård utanför Viljandi. Ett år efter svinpestutbrottet släpps fortfarande inga utomstående in på gården. Bild: Gustaf Antell

Ett år efter det häftiga utbrottet av afrikansk svinpest sommaren 2025 är Estlands grisproducenter i knipa.

Inte bara de elva gårdar som drabbades av svinpesten, utan också de gårdar som aldrig behövde dra ner på verksamheten går på knäna.

Det mest akuta problemet är att grisarna säljs billigare än det kostade att föda upp dem. Och eftersom tiotusentals grisar måste slaktas finns det gårdar som ännu inte har någon produktion att tala om.

– Efter förra årets tragedi har vi nu börjat öppna upp igen. Vi har nyligen tagit in de första nya suggorna för att bygga upp vår smågrisproduktion stegvis. De första djuren är nu också inseminerade, så vi väntar de första smågrisarna vid årets slut, säger Priit Dreimann på Maag Agro.

Företaget är en av Estlands största grisproducenter och ägare till svingården Ekseko.

– Tidigare hade vi 7 700 suggor här på Ekseko, nu är det 2 700, varav hälften redan är här och hälften kommer senare.

En femtedel av grisarna slaktades

I slutet av juni 2025 upptäcktes den första tamgrisen som var smittad av afrikansk svinpest i Estland.

Tidigare hade svinpesten hittats i vildsvin i Estland, Lettland och Litauen ända sedan 2014.

Under de följande veckorna spred sig smittan från gård till gård.

På några veckor tvingades estniska svingårdar slakta kring 60 000 djur, ungefär en femtedel av landets hela tamgrisbestånd. Samtidigt isolerades ett tjugotal gårdar.

Ekseko var då Estlands största svingård och skadorna blev enorma – gården måste slakta 25 000 suggor och grisar.

I dag är smittan stoppad, men rädslan är kvar. Utomstående släpps fortfarande inte in på gårdarna. Jag träffar Priit Dreimann utanför Eksekos huvudport, några kilometer öster om staden Viljandi i södra Estland.

– Vi täcker alla gropar, täpper hål med nät, stänger dörröppningar så att insekter inte kan flyga in. Vi har förvandlat den omgivande skogen till parkskog. Undervegetationen har vi röjt bort så gott det går, så att vildsvin inte ska ha det bra där, eller gömma sig där.

Enligt Dreimann har de till och med installerat nya ventilationssystem med effektiva filter.

I Estland spred sig svinpesten snabbt bland ett stort vildsvinsbestånd förra året. I dag är vildsvinen färre, smittspridningen långsammare, men viruset finns fortfarande kvar i skogen.

Vildsvin går på gräsbevuxen mark omgiven av stora stenblock.
Afrikansk svinpest finns fortfarande kvar bland vildsvinen i Estland. Vildsvinsbeståndet har minskat kraftigt genom jakt, men viruset sprids fortfarande – om än långsammare än förra året. Bild: Asko Hauta-Aho

Krisen handlar nu om ekonomi

Krisen handlar inte längre om sjuka tamgrisar, utan om att hela branschen har förlorat sin lönsamhet. Att slakta tusentals djur och köpa in nya suggor har kostat miljoner euro.

Det tar tid innan produktionen av griskött kommer igång igen, och den kommer knappast upp i tidigare volymer de närmaste åren. Det betyder att fodertillverkarna får färre kunder och slakterierna mindre volymer.

Produktionskostnaden per kilo är nu högre än gårdarna får betalt, enligt Priit Dreimann.

– För det första har kostnaderna ökat för att anskaffningen av våra nya avelsdjur är mycket dyr. De kommer alla från specialgårdar där de har specialiserad avelverksamhet. För det andra måste gården byggas om eller anpassas till att vi har betydligt färre djur.

Samtidigt kan gårdarna inte höja sina priser i takt med kostnaderna. Priset på griskött är kopplat till marknaden i EU, som påverkas starkt av priset i Tyskland.

Det beror i sin tur till stor del på efterfrågan i Kina. Just nu är importerat griskött billigare än vanligt.

Risk att producenter lägger ned

I Estland har små grisproducenter varit under press redan i flera år. Det beror inte bara på den afrikanska svinpesten, men den har nu gjort livet för mindre gårdar betydligt tuffare.

– Marknadspriset har varit lägre än produktionskostnaden hela året. Och nu är höstens nya foderspannmål betydligt dyrare än förra årets spannmål. Det finns en stor risk att producenter som bara sysslar med grisuppfödning försvinner, säger Priit Dreimann.

Var gång en grisfarm i Estland läggs ner, ersätts produktionen med import från ett annat land. Andelen inhemsk gris i butikerna har mer än halverats.

Resten importeras och då oftast till lägre priser än vad estniska bönder kan konkurrera med.

Plåttak med skylten "EKSEKO" samt trafikskyltar med texten "STOP" och hastighetsbegränsning 5.
Det har nu gått över ett år sedan Ekseko svingårds portar var öppna för gäster. Ekseko ägs av det estniska livsmedelsföretaget Maag Grupp. Bild: Gustaf Antell

I en gemensam skrivelse till jordbruksminister Hendrik Johannes Terras slog grisproducenterna nyligen larm – de anser att situationen är akut.

Den 28 augusti lovade Terras att rikta sammanlagt 13,5 miljoner euro till de estniska grisproducenterna för att öka produktiviteten och återuppbygga sektorn. Ytterligare 2,8 miljoner euro går till att förbättra djurens välfärd.

Regeringen uppmanar särskilt svingårdarna att öka antalet suggor och därmed säkra inhemsk livsmedelsproduktion.

Stöden ska täcka 15 till 65 procent av de drabbade gårdarnas utgifter, vilket är mindre än svinfarmarna hade hoppats på.

– Vi mötte ministern, och på lång sikt förstår vi varandra och vart vi är på väg – vi måste bli effektivare, modernare och så vidare. Men på kort sikt inser vi att staten inte har befogenhet att ta beslut om stöd, det krävs att man ansöker från EU, säger Dreimann.

Han betonar att situationen är allvarlig också ur ett säkerhetsperspektiv.

– Om gränserna stängdes i dag skulle vi ha en självförsörjningsgrad på under 35 procent för kött. Den var 70 procent. I dag räddas vi av att gränserna är öppna och att vi kan importera smågrisar som vi sedan föder upp. Men blir det kris har vi definitivt problem.

Biträdande statssekreterare Madis Pärtel vid jordbruksministeriet betonar i ett pressmeddelande att lokal grisuppfödning är viktig:

”Lokal grisuppfödning är strategiskt viktig för hela landets livsmedelssäkerhet. En stark lokal grissektor ger arbetstillfällen som håller landsbygden vid liv och minskar Estlands beroende av utländska råvaror och störningar i leveranskedjor.”

En grusväg leder fram till en större byggnad täckt av byggnadsställningar, omgiven av grönska och träd.
Vid Ekseko svingård utanför Viljandi har skogen närmast staketet gjorts till parkskog, så att vildsvin inte ska kunna gömma sig i buskarna. Bild: Gustaf Antell

Håll vildsvinen under kontroll

Nu när den afrikanska svinpesten nyligen har upptäckts också i sydöstra Finland upprepar Priit Dreimann samma råd som han gav mig hösten 2025: Agera snabbt!

– Rådet till våra grannar i norr: Håll vildsvinen under kontroll och reagera snabbt, så som ni hittills har gjort. Jag följer vad ni gör. Då tror jag att utbrotten i skogen förblir lokala och inte drabbar farmarna, säger han.