När Raseborg gör upp en ny generalplan sker det med den gröna omställningen i fokus. Närheten till det planerade vätgasnätet får staden att utreda om mark ska reserveras för möjlig framtida industri.
Både i Svartå och i Skogby funderar byborna nu på vad planerna kommer att innebära för deras hembygder.
I Svartå undersöker Raseborg om ett större område på sikt kan passa för industri. I Skogby vill staden ändra detaljplanen för ett befintligt industriområde så att farliga kemikalier vid behov kan hanteras och lagras där.
I Svartå oroar sig invånarna för naturen
I mitten av augusti ordnade Thorsborgs stiftelse ett informationsmöte i Svartå om industriplanerna, där över 45 bybor slöt upp.
För många av invånarna är den stora frågan inte om Raseborg ska utvecklas, utan vilken utveckling staden vill möjliggöra och hur den kan påverka boendemiljön.
– Vi vet inte vilken typ av industri som faktiskt kommer i slutändan, och den osäkerheten gör folk oroliga, säger Svartåbon Eva Wickholm-Ekman.
Hon bor ungefär sex kilometer från det område som staden nu undersöker, men oroar sig för följderna för naturen och grundvattnet. Det inventerade området ligger också nära Svartå skola och daghem.
Wickholm-Ekman vill att Svartå ska utvecklas, men hon är rädd för att en möjlig storskalig industripark kan göra byn mindre attraktiv för barnfamiljer och andra som söker en naturnära boendemiljö.
Det är inte så många kommuner som har två vätgaslinjer på sin mark
Stadsarkitekt Johanna Backas
Hennes dotter Karen Ekman, som planerar att tillbringa mer tid i Svartå, undrar hur mycket Raseborg i praktiken kan styra vilken verksamhet som etablerar sig i en eventuell industripark.
– Min fråga är om staden lämnar över makten att påverka vad som sker i området, säger hon.
Staden: Vi vill vara förberedda
Raseborgs stadsarkitekt Johanna Backas säger att staden vill vara förberedd om företag i framtiden söker platser nära det planerade nationella vätgasnätet, som går genom både Svartå och Skogby.
Ett vätgasnät kan göra ett område intressant för företag som behöver producera, använda eller transportera vätgas.
– Raseborg är i en ganska unik situation eftersom vätgasröret förgrenas norr om kommunen. Det är inte så många kommuner i Finland som har två vätgaslinjer på sin mark, säger hon.
Backas betonar samtidigt att planerna i Svartå är i ett mycket tidigt stadium. Staden har ännu inte bestämt var ett eventuellt industriområde skulle ligga, hur stort det kunde bli eller vilken verksamhet som kunde passa där.
För tillfället är naturinventeringen av ett större utredningsområde i slutskedet. Tillsammans med utredningar om bland annat grundvatten, trafik och naturvärden ska den visa vilka delar som behöver skyddas och om någon del av området kan passa för industri.
– Vi har inte ens begränsat planområdet ännu. Det kan hända att vi måste utesluta hela området eller flytta det någon annanstans. Allt är väldigt öppet, säger Backas.
Om staden går vidare med planeringen är planläggningen dess sätt att styra utvecklingen. Planen avgör inte vilket företag som etablerar sig i området. Men den sätter ramarna för vilken slags verksamhet som över huvud taget kan få finnas där.
Raseborgs mål är enligt Backas att skapa möjligheter för att ny verksamhet ska kunna etablera sig och förhoppningsvis locka nya invånare.
– Vi tänker inte bara ett par år framåt, utan 20, 30, 50 år. De traditionella industrierna förändras och vi vill skapa möjligheter för framtida arbetsplatser, säger hon.
Varför ska planen ändras just nu?
I området vid Skogby och Harparskog vill staden ändra detaljplanen för ett befintligt industriområde så att farliga kemikalier kan hanteras och lagras där. För invånarna väcker planerna främst frågor om säkerhet och grundvatten.
Susanna Virtanen bor en och en halv kilometer från industriområdet. När hon hörde att Raseborg vill ändra detaljplanen började hon fundera på vad som kan komma nära hemmet.
– Min spontana reaktion var varför staden är så hemlighetsfull. Man undrar varför staden behöver ändra planen just nu, säger hon.
Osäkerheten gör folk oroliga
Eva Wickholm-Ekman, Svartå
Stadsarkitekten Johanna Backas försäkrar att det inte finns något namngivet företag bakom planändringen. Enligt henne har staden fått signaler från Business Finland, som arbetar för att locka investeringar till Finland, om att investerare söker den här typen av industritomter.
– Det är mer en fråga om att uppdatera planen enligt vad marknaden efterfrågar, konstaterar hon. Planen som är i kraft i dag möjliggör redan industriverksamhet.
Invånarna undrar hur säkerheten tryggas
För Susanna Virtanen handlar oron inte bara om den möjliga kemikaliehanteringen. Sprängämnestillverkaren Forcit planerar också ett nytt lagerområde i Skogbyområdet nära gränsen till Hangö.
Det planerade vätgasröret, området där staden vill kunna tillåta kemikaliehantering och Forcits planerade lagerområde ligger alla i närheten av varandra.
– I princip är det tre helt olika saker, men allt hamnar inom en radie på ett par kilometer. Det är en ganska hård kombination om det på riktigt skulle hända något, säger Virtanen.
Jag hoppas att staden kommunicerar öppet
Susanna Virtanen, Harparskog
Virtanen undrar också hur grundvattnet ska skyddas. Hon reagerar på att begränsningar för privatpersoner kan vara stränga i grundvattenområden, samtidigt som staden undersöker om kemikaliehantering kan tillåtas i närheten.
Till det svarar Backas att grundvattnet och säkerhetsfrågorna måste utredas innan staden kan ta ställning till vad som är möjligt i området.
– Vi behöver titta på helheten och förhandla med andra myndigheter, statliga myndigheter, Tukes och så vidare, för att säkerställa att helheten är trygg, säger hon.
Alla i Skogby delar ändå inte samma oro som Virtanen. Ulf Heimberg litar på att lagstiftningen och myndighetsgranskningen fungerar innan en verksamhet får tillstånd.
– Finland har väldigt stränga miljö- och säkerhetslagar, och jag litar på att myndigheterna gör grundliga riskbedömningar innan några tillstånd beviljas, säger han.
Invånarna vill kunna påverka
Både i Svartå och i Skogby efterlyser invånarna mer öppenhet från staden. De vill få veta vad som utreds, vad som ännu är oklart och när de kan påverka besluten.
För Johanna Backas är det viktigt att invånare, markägare och företagare kan ge respons under hela planprocessen.
– Vi vill absolut höra folk. Det är meningen att vi ska samla in feedback under hela planprocessen, inte bara under den formella åsiktsperioden, säger hon och tillägger att staden hoppas kunna ge mer information vid höstens invånarmöten.
Susanna Virtanen understryker att hon inte motsätter sig nya företag eller arbetsplatser. Men hon vill att staden tydligt berättar vad den vet och vad som ännu är osäkert.
– Ett ökat näringsliv i sig är något positivt. Men jag hoppas att staden vågar stå för vad som pågår och kommunicerar öppet. Vi som bor här vill ha raka besked, säger hon.