Himmelriket på jorden.
Så beskriver Ann Kolam-Ludén byn Kvikant, belägen fem kilometer sydväst om Karleby centrum.
Vi träffar henne utanför stallet på gården. I hagen intill betar hästarna Sessan, Missan och Lydia.
Kvikant är något av regionens hästcentrum. I byn finns ett tjugotal stall och totalt omkring 150 hästar.
Själv flyttade Kolam-Ludén hit för fjorton år sedan. Då uppfyllde hon sin dröm om att ha ett eget stall med hästar.
Nu undrar hon om hon kan ha dem kvar.
Orsaken till oron är aluminiumfabriken som Arctial planerar vid Kronporten, drygt tre kilometer bort. Fabriken skulle med en produktionskapacitet på över 600 000 ton per år bli den största i Europa.
Kolam-Ludén kallar placeringen absurd.
– Jag tycker att alla Karlebybor och Kronobybor också borde vara lite oroliga.
Lagras i skelett och tänder
Framför allt är det utsläppen av vätefluorid som skrämmer Kolam-Ludén.
Vätefluorid är ett frätande ämne som uppstår vid aluminiumtillverkning och som sprids genom luften till området omkring fabriken.
Djur kan få i sig vätefluorid när de betar utomhus. Eftersom ämnet reagerar kraftigt med kalcium lagras det i skelett och tänder, där det kan orsaka missbildningar.
– Alla som har hästar vet hur viktig tandstatusen är på en häst.
Ann Kolam-Ludén säger att en häst kan sätta i sig mellan 40 och 80 kilogram gräs på en dag om behovet och tillgången finns.
I och med att hästar kan leva i 20 år eller mer kan den ackumulerade mängden vätefluorid över tid bli stor.
På Island har forskare konstaterat att får och hästar som lever nära ett aluminiumsmältverk har högre halter av vätefluorid i tänderna än individer som lever längre bort.
Särskilt hos unga djur tas ämnet upp snabbt. Därför är det enligt forskarna viktigt med en konstant uppföljning av utsläppen.
Industrin har gått framåt
Det är förståeligt att fabriksplanerna väcker frågor, säger Arctials miljöchef Lena Korkea-aho.
– Aluminiumproduktion är nytt för Finland, så människor vet inte vad de kan vänta sig.
Genom historien finns flera exempel på hur aluminiumtillverkning har orsakat miljöpåverkan. Korkea-aho vill ändå påpeka att industrin har gjort stora framsteg.
– Processerna har gått framåt och man har också kunnat förbättra utsläppshanteringen.
Arctials fabrik skulle bli den första nya aluminiumfabriken i Europa på 30 år. Det innebär samtidigt att kraven som ställs är striktare jämfört med befintliga anläggningar.
Korkea-aho säger att Arctial kommer att placera sig under det gränsvärde som EU har satt för hur mycket vätefluorid som får släppas ut.
– Vi kommer att ha mycket bättre utsläppskontroll än vad som krävs för nya anläggningar. Modelleringen av luftutsläpp visar inga hälsorisker.
Förhandlar med fastighetsägare
Arctial har fört en dialog med både hästägare och mjölkgårdar i området kring fabriken.
Lena Korkea-aho säger att man i samband med miljötillståndsansökan kommer att ta fram ett kontrollprogram. I det fastställs hur man ska följa upp utsläppen i luft, samt halter i växtlighet och vatten.
Inom EU finns också en fastställd nivå för fluorid i djurfoder.
– Så det finns kontrollmekanismer för att bekräfta säkerheten för djurgårdarna och häststallen i området, säger Korkea-aho.
I våras meddelade Arctial att man erbjuder fastighetsägare inom en halv kilometers radie från fabriksområdet en möjlighet att sälja sina fastigheter till bolaget.
Under sommaren har man låtit värdera fastigheterna. Diskussionen med de berörda fastighetsägarna fortsätter under hösten.
– Det är inget tvång för fastighetsägarna att sälja, men de har den här valmöjligheten om de så önskar, säger Korkea-aho.
I slutet av september besöker Arctials lokal- och miljöteam Karleby och Kronoby. Då har invånarna möjlighet att träffa bolagets representanter och ställa frågor.
Flera miljöeffekter
Miljöriskerna från vätefluorid bestäms av de faktiska halterna i den exponerade miljön. Det säger man på Tillstånds- och tillsynsverket, som fungerar som kontaktmyndighet för Arctials miljökonsekvensbedömning (MKB).
”Tillståndsprövningen sker alltid från fall till fall”, skriver Juha Rantala, gruppchef på industrienheten, i ett e-postmeddelande.
Enligt Rantala visar internationell forskning att vätefluorid är väldigt växttoxiskt och har flera miljöeffekter. Ämnet kan tas upp av växter eller i marken, och finnas kvar under en lång tid.
Ämnet kan också lakas ut i vattendrag.
”Vanligtvis är effekterna lokala, men vid stora utsläpp eller långvarig belastning kan fluoridhalterna öka i närliggande vattenmiljöer”, skriver Rantala.
Inom EU finns två gränsvärden för utsläpp av vätefluorid i luft, ett för koncentrationen i luften och ett för massutsläpp per producerat ton aluminium. Uppföljningen ska ske minst en gång om året.
Oviss framtid
I sitt utlåtande om MKB-programmet för Arctials fabrik konstaterar Karleby stad att luftutsläppen är anmärkningsvärt stora jämfört med industriområdet i Yxpila, där man har företag som Boliden, Jervois och Yara.
Om fabriken blir av ska man bygga en ny mätstation för luftkvaliteten i området. Staden förutsätter också att Tillstånds- och tillsynsverket tar ställning till vätefluoridutsläppen i sin motiverade slutsats.
Den motiverade slutsatsen ges senast i början av oktober.
Ann Kolam-Ludén hoppas att man utöver luftutsläppen även följer upp hur mycket vätefluorid som binds i marken, eftersom det är avgörande för betande djur.
Hon önskar att staden skulle ta större hänsyn till sina närområden och inte bara tänka på den ekonomiska nyttan.
– Vi bor ju här vi. Vart ska vi ta vägen?
Blir fabriken verklighet kommer hon att fundera allvarligt på om hon och hästarna kan stanna i Kvikant.
– Ännu sover jag på nätterna, men vi får se.