Familjen Nylund bytte grisar mot spannmål efter salmonellakris: ”Jag minns på vilken åker jag körde när de ringde mig”

I nästan 30 år drev Inge-Gerd och Kaj Nylund grisfarm i Pensala. En dag i juni för fem år sedan förändrades allt då farmen smittades med salmonella. Alla djur skulle avlivas och gården saneras.

Två vuxna personer står utomhus framför två stora silos och en byggnad med röda dörrar.
Beskedet om salmonella på gården kom som en chock för Kaj och Inge-Gerd Nylund. Men de lyckades vända krisen och i princip sadla om. Bild: Björn Knif / Yle

Det var i juni år 2021 som telefonen ringde. Kaj Nylund minns exakt var han befann sig – ute på åkern i Pensala med traktorn. Beskedet från myndigheterna var förödande: salmonella hade upptäckts på gården.

– Jag minns på vilken åker jag körde och var jag var när de ringde mig, säger Kaj Nylund.

Det som följde var en mardröm för varje djuruppfödare. Alla grisar skulle avlivas och en omfattande sanering genomföras. Allt i grishusen skulle ut, från golv till tak.

– Det var som att mattan drogs under fötterna. Allt från mellantak, lampor, och till och med golvet skulle sågas upp och brytas. Sedan skulle allt städas, desinficeras och kalkas, säger Kaj Nylund.

Två personer står vid en kvarnmaskin i ett rum med industrimaskiner; på väggen syns texten "Otto Gård".
Livet med grisar var enklare enligt Kaj och Inge-Gerd Nylund. Slaktbilen kom och pengarna trillade in på kontot. Idag måste de sköta marknadsföringen själva, annars säljer de inget. Bild: Björn Knif / Yle

För Inge-Gerd Nylund blev beskedet särskilt tungt. Bara veckor innan hade veterinären varit på sitt regelbundna besök och konstaterat att de hade fina grisar.

– Och så händer det här. Det blev en stor chock. Och nog grät jag när vi måste avliva grisarna. Det värsta var de nyfödda kultingarna, bara ett dygn gamla, och suggorna som vi känt i flera år. Vi kände ju dem, visste vad de hade för lynne. Det var inte enkelt, säger Inge-Gerd Nylund.

Men mitt i allt kaos fanns också en förtröstan. En tillit till att saker ska falla på plats.

Det tog fem månader att nedmontera 30 års arbete. Ganska snart insåg paret att det inte blir fler grisar.

Från kris till ny möjlighet

Snart kom tanken om en egen kvarn och ekologisk spannmålsodling och -förädling.

– Eftersom gården hade mycket spannmål i lager kom tanken att det skulle vara roligt att laga det så att folk kan äta det om de blir hungriga. Och varför just kulturspannmål vet jag inte. Det var nog bara ett intresse och att det var hälsosammare, säger Kaj Nylund.

De valde att gå över till ekologisk odling, vilket passade perfekt med kulturspannmål som spelt och emmer.

Flera träskålar med olika typer av mjöl och spannmål, skyltar med namn som “Råg grov” och “Mannagryn”.
Paret satsar på olika sorters kulturspannmål. Bild: Björn Knif / Yle

Nu ser dagarna väldigt annorlunda ut. Tiden med grisfarmen var på ett sätt enkel.

– Vi hade ju allting inarbetat. Slaktbilen kom och hämta och inte ens marknadsföring behövde vi göra sjäva. Pengarna trillade in på kontot. Nu är det vi som ska marknadsföra. Vi säljer ju inte om inte vi själv marknadsför. Det blev inte lättare men det blev annorlunda, säger Inge-Gerd Nylund.

Drömmer mer sällan om grisarna

Kaj och Inge-Gerd Nylund är noga med att sätta det som hände i perspektiv.

– Det finns ju kriser och kriser. Jag skulle vilja påpeka att det är en betydligt större kris om man mister en livskamrat eller familjemedlem. Men det är klart att det är det livsverk som man förlorar på ett vis, säger Kaj Nylund.

Två vuxna personer står utomhus framför en röd byggnad, båda klädda i jackor och arbetskläder.
Det är aldrig för sent att börja om. Inte ens efter 30 år i samma bransch. Bild: Björn Knif / Yle

I dag, nästan fem år senare, har livet tagit nya vägar.

– Jag drömmer mer och mer sällan om grisarna. Och jag tillbringade ju 30 år med dem så kanske det räcker. Det är intressant att man kan börja göra något annat i vår angenäma ålder.