Skyddet av skogar har ökat i Finland med tyngdpunkt på biologisk mångfald och frivilligt skydd.
I Österbotten är andelen skyddad skog ännu under riksnivån, även om intresset från skogsägare är större än statens anslag. Nu finns det betydligt större intresse att låta skydda skogen mot ersättning än vad staten har råd att ersätta för.
Vid Tjockforsarna längs Kronoby å finns ett skogsområde som skyddats genom det statliga Metso-programmet. Skogen har länge stått orörd och ligger dessutom besvärligt till, vilket gör den svårskött. Skogsägaren Kenneth Björkfors lät skydda platsen för 20 år sedan.
– En virkesuppköpare tipsade att området vore berättigat till miljöstödsavtal. Jag tyckte det lät vettigt, för det var ett område man inte nödvändigtvis hade velat avverka i vilket fall som helst, säger Björkfors.
Jami Pirttimäki, fältchef på Skogsvårdsföreningen i Österbotten, har kommit för att se på platsen och beskriver terrängen:
– Vi har en gammal moskog, grov granskog med inslag av asp och björk. Dessutom finns dödved, som är en av de viktigaste egenskaperna vi ser på när vi förmedlar objekt för fredning till staten.
Staten har nu i två omgångar beviljat en ersättning för att skogen ska stå fredad. Kenneth Björkfors konstaterar att de drygt 3 000 euro han fått i ersättning för skyddet de senaste tio åren varit välkommet, men intresset för att freda skogen är inte i första hand ekonomiskt.
– Det är inte pengarna som lockar till att skydda, utan att värna om att skydda skog, säger han.
Stort intresse – men pengarna räcker inte till
Under de senaste två åren har omkring 40 skogsägare varit i kontakt med Skogsvårdsföreningen i Österbotten med ansökningar om nya skyddsavtal.
– Det har inte funnits förutsättningar att freda allt. I dagsläget finns cirka 900 hektar fredade genom tioårsavtal, men budgeterna är knappa. Livskraftcentralen hade en kö på 400–450 hektar, och man äter redan av nästa års budget, säger Pirttimäki.
I mars i år skärptes kraven för att koncentrera pengarna till de viktigaste objekten, bland annat genom en ny arealgräns på tre hektar per figur. Det drabbar Kenneth Björkfors, vars skyddade område bara är knappt 1,5 hektar.
– Det ser inte så lovande ut för en fortsättning. Men mångfalden finns förstås ändå, fast objektet inte får ersättning, säger Pirttimäki.
Det finns flera olika program och system för fredande av skog. Det vanligaste är att ansöka om en tidsbunden fredstid, inom exempelvis Metso-programmet, med en avtalstid på tio år i taget. Ett annat alternativ är att staten permanent löser in skogen och skyddar den för all framtid.
Låter man skydda skogen permanent får man ersättning för det uppskattade värdet på all skog som finns på området. Pirttimäki säger att skogsägare ändå ofta tvekar inför permanent skydd, trots högre ersättning. Skälet kan vara att man inte vill binda kommande generationer.
– Tioårsavtal ger ofta en tredjedel av vad permanent skydd ger, men permanenta skydd är skattefria om staten köper marken, så det är en extra morot, säger Pirttimäki.
Björkfors ser en poäng i att koncentrera resurserna till större sammanhängande områden, trots att det kan drabba enskilda markägare.
– Det kan vara vettigt med tanke på mångfald och naturskydd, men att jag nu drabbas av skärpta kriterier är förstås lite surt.
Attitydförändring bakom ökat intresse
Jami Pirttimäki understryker att det finns stora arealer skog som står orörd och fredats, helt utanför de officiella programmen. Det beräknas att kring 1,5 miljoner hektar skog skyddats i Finland helt frivilligt.
Många institutionella skogsägare, som kommuner och samfälligheter, låter också skydda skogsområden. I vissa fall kan det handla om olika former av miljöcertifieringar som ställer krav på hållbart skogsbruk eller beslut om att utöka skyddet av skog.
Ett exempel på att frivilligt naturskydd tar nya former är Vickans skogsområde i Lövö, Pedersöre. Området är ovanligt rikt på träd och har besparats från skogsbruksåtgärder under lång tid. Där växer över hundra år gamla granar och tallar samt flera slags lövträd.
Stiftelsen för naturarvet har köpt skogen för att skydda den permanent. Stiftelsen använder sig av donerade medel för att köpa värdefulla naturområden.
Enligt Livskraftscentralen har österbottningarna blivit mer intresserade av att skydda sin skog. På Livskraftscentralen menar man att en attitydförändring hos markägarna, tillsammans med skyddets frivillighet, ligger bakom populariteten.
Enligt Livskraftscentralen skulle sannolikt ännu mer ha kunnat skyddas, men bristen på pengar bromsar omfattningen, precis som Jami Pirttimäki märkt.
– Av alla permanenta skydden har staten främst varit intresserade av skärgårdsobjektet, och de objekt jag själv förmedlat har främst varit ute i skärgården, säger Pirttimäki.
Minskningen sker samtidigt som intresset från markägare ökar, vilket förstärker den obalans som både Pirttimäki och Björkfors beskriver.
Österbotten under riksgenomsnittet
Den minskade budgeten syns alltså genom färre nya skyddade objekt. Men det stora intresset för fredande visar ett behov från fältet.
Att budgeten nu är begränsad behöver inte utesluta möjligheten att få igenom flera ansökningar på sikt.
– Jag hoppas det kommer mer pengar till det här. Men rådet är väl att om man just nu inte får miljöstöd för ett objekt, så kanske man väntar en tid, säger Jami Pirttimäki.
Största delen av de österbottniska skogarna är privatägda. Det innebär att förändringar i skogsskyddet i hög grad hänger på enskilda skogsägares vilja att avstå från framtida virkesproduktion.
Men det är svårt att sia om hur statens ekonomiska möjligheter att skydda skog utvecklas.
– För det är ju sist och slutligen politiken som styr. Kraven förändras lite från år till år. Så har vi tur kanske ett objekt går igenom om några år. Men det vet ju ingen, säger Jami Pirttimäki.