Den finländska livsmedelsmarknaden är starkt koncentrerad till ett fåtal stora aktörer.
Maria Ehrnström-Fuentes, docent och biträdande professor vid Svenska Handelshögskolan i Vasa, liknar maktbalansen i livsmedelskedjan vid ett schackbräde där bönderna systematiskt spelas ut av starkare aktörer.
– Handeln har en jättestor makt över vad som säljs och vad som kommer ut till folket. Man kan tänka sig ett schackbräde där bönderna spelas ut av större aktörer som har mera makt i vår matförsörjningskedja.
Hon säger att prissättningen i hög grad styrs av några stora aktörer som också har tillgång till billigare mat som köps utanför Finland.
– Den maten är ofta inte är lika etiskt eller ekologiskt producerad.
Enligt Ehrnström-Fuentes har strukturomvandlingen accelererat de senaste 30 åren. Gårdarna har blivit större, lånen tyngre och investeringarna större.
Men utöver priserna finns flera andra stora förändringar.
– Finlands matproduktion har koncentrerats till vissa platser. Vi har byggt jättestora lagerområden och nu transporteras maten fram och tillbaka till Helsingfors innan den når konsumenten.
Denna centralisering har enligt henne blivit alltmer problematisk i takt med stigande energi- och bränslepriser.
– Man frågar sig hur länge det här håller. När brister det? Det ser inte särskilt ljust ut just nu.
Ehrnström-Fuentes säger att energikostnaderna för att hålla i gång de stora lagerbyggnaderna stiger, samtidigt som dieselpriserna som är viktiga för både transporter och traktorer skjuter i höjden.
– Det är väldigt svårt att få ekvationen att gå ihop när man har höga kostnader i ett land som Finland, med kort sommar och mycket regn, samtidigt som man konkurrerar mot billigare importerad mat, säger hon.
Bantat men med samma inkomst
Marc och Marina Bock i Kauhajärv i Pedersöre driver ekologisk honungsproduktion tillsammans med bageri- och gårdsverksamhet. Paret var för några år sedan Finlands tredje största ekologiska biodlare, men har medvetet skalat ner.
– Vi bantar för att vi satsar mer på gårdsbutiken och direktförsäljning till kunder. Då får kunden det billigare än i affär, och vi får en bättre marginal än om vi säljer till handeln, förklarar Marc.
Från cirka 300 bikupor har de gått ner till 120–130, men med bibehållen inkomst och mindre arbete. Det här är tack vare den ekologiska ersättningen och direktkontakten med kunder.
De sparar också pengar genom att själva ta hand om sin marknadsföring, åka ut till butikerna och själva se till att burkarna ligger på hyllan.
Att få det att gå ihop
Paret Bock beskriver sin vardag som en livsstil mer än ett arbete.
– Vi räknar inte timmarna. Skulle vi göra det tror jag inte att det här skulle gå ihop ekonomiskt, säger Marina Bock.
Marc Bock håller med.
– Som egenföretagare jobbar man 14 timmar om dagen. Det spelar ingen roll vad det är för väder, det ska bara göras.
Trots utmaningarna med stigande kostnader, svårigheter att få plats i handelns hyllor och en känsla av att bli osynlig bland stora aktörer ser paret ljust på framtiden. De har flera ben att stå på: jordbruk, skogsbruk, biodling och gårdsbutik, vilket gör dem mindre sårbara.
Men paret säger att ekonomin alltid har varit tuff. Det gäller att planera för att få det att gå runt.
Maria Ehrnström-Fuentes medger att prisbildningen i livsmedelskedjan är notoriskt svår att kartlägga, ens för en forskare. En sak är ändå tydlig: producenten får bara en bråkdel av det kunden betalar i kassan.
– Det är just därför de här alternativa matnätverken har uppstått, för att en större andel av priset ska kunna gå till bonden och ge dem mer svängrum, säger hon.
Kooperativ som lösning?
Ehrnström-Fuentes tror att lösningen finns i samarbeten. Hon lyfter fram den sydkoreanska modellen Hansalim, där producent och konsument arbetar mot ett gemensamt mål: god, närproducerad och etisk mat. Enligt henne skulle det här kunna bli verklighet också i Finland.
För att nå dit krävs tre stora förändringar:
Ett parallellt system
- Kooperativ måste byggas upp som ett alternativ till det befintliga systemet, även om allt inte går att byta ut över en natt.
Starkare krisberedskap
- Matproduktionen och konsumtionen måste lokaliseras. Det handlar om vår förmåga att klara oss själva när omvärlden blir oberäknelig.
Lokal mobilisering
- Producenter, konsumenter och lokala politiker måste snabbt mobilisera sig tillsammans.
- Det räcker inte med att bara ses på en handelsplats, det krävs strukturella förändringar.
Långa avstånd ett hinder
Marc Bock är mer skeptisk till hur en kooperativ modell fungerar i glesbefolkade Finland.
– Vi har långa avstånd här och att bygga upp en helt ny logistikkedja blir inte lätt. En del kunder vill dessutom vara anonyma och bara plocka varan snabbt från hyllan, säger han.
Marina Bock är däremot mer optimistisk och ser gärna att mellanhänderna försvinner helt.
– Vi är väldigt driftiga och nyfikna. En av de bästa ingredienserna i arbetet är att få träffa våra kunder, så jag vill gärna komma dem närmare, säger hon.
Trots utmaningarna är paret Marina och Marc Bock förhållandevis avslappnade inför frågan om vem som ska ta över gården i framtiden. De har tre vuxna barn som visserligen studerat något helt annat än företagande eller biodling.
– Jag ser inte det som ett stort problem. Vi har själva bytt yrkesbana helt. Jag är socionom i grunden, Marc är ingenjör. Man behöver inte vara fast i den yrkesroll man valde som ung. Och eftersom vi ännu trivs att arbeta tillsammans, så gör vi det här så länge vi har lust, säger Marina Bock.