Finland och Sydeuropa brukar oftast stå på olika sidor då det gäller budgetar och stöd.
Men då det gäller en av de största och viktigaste punkterna i EU:s budget, jordbruksstödet, hamnar Finland undantagsvis i samma läger som Frankrike och flera sydeuropeiska länder.
Ingen vill skära i jordbruksstödet, trots att de andra ländernas naturförhållanden och produktion skiljer sig markant från Finlands.
– Det gemensamma intresset har varit att bevara handlingsutrymmet för stödpolitiken inom EU:s jordbrukspolitik, säger Jyrki Niemi, forskningsprofessor i jordbruks- och handelspolitik vid Naturresursinstitutet (Luke).
För Finlands del handlar utmaningarna främst om små skördar och korta växtperioder. I Sydeuropa är det i stället torka och vattenbrist som är de stora problemen.
Frankrike har ett av Europas gynnsammaste jordbruk, men befinner sig ändå på samma sida som Finland. Orsaken är främst politisk.
– Frankrike har alltid velat bevara sitt jordbruk och skydda franska bönder mot hot utanför EU, säger Niemi.
EU-kommissionen vill i sitt förslag för nästa EU-budget öronmärka nästan 300 av totalt 2 000 miljarder euro för jordbruksstöd mellan 2028 och 2034.
Varför så viktigt för Finland?
I Finland ses jordbruket till skillnad från många andra EU-medlemmar som säkerhetspolitik. Finland ska kunna vara självförsörjande är linjen, och jordbruksstödet var en central fråga redan när Finland gick med i EU 1995.
– Man insåg att det inte skulle vara möjligt utan stöd, eftersom priserna på jordbruksprodukter föll kraftigt. EU:s utgångspunkt var att Finland i möjligaste mån skulle utnyttja de verktyg som EU:s jordbrukspolitik erbjöd, säger Niemi.
Övergången blev dramatisk: mellan 1994 och 1995 sjönk priset på finländska jordbruksprodukter i genomsnitt med 40 procent, nästan över en natt.
Trots att EU:s jordbruksstöd och landsbygdsutveckling är viktigt för Finland, får landet en ganska genomsnittlig andel av det totala stödet.
Men eftersom Finland är nettobetalare, det vill säga betalar mer till EU än landet får tillbaka ur EU:s budget, är jordbruksstödet viktigt för att få tillbaka en del av medlemsavgiften.
Nästan hälften av EU:s stöd till Finland ges just som jordbruksstöd.
Finland har drivit på särlösningar
EU:s jordbruksstöd som ges som direktstöd grundar sig i första hand på odlad åkerareal, men det räcker inte för Finlands del.
Finland beviljas kompensationsbidrag, som gäller för områden med naturliga svårigheter. Finska bönder får alltså extra stöd för att det är svårare att odla här än på många andra håll i Europa.
Finland utnyttjar även EU:s miljöersättningssystem, det vill säga en ersättning betalas till lantbrukare som frivilligt vidtar miljö- och klimatåtgärder utöver vad som krävs enligt lag, till exempel ekologisk produktion.
Både särskilda miljöersättningar och kompensationsbidrag gäller för hela landet, medan de i många andra medlemsländer endast gäller i begränsade områden.
– Finland har under hela sitt EU-medlemskap varit en pådrivare för särlösningar. Man har betonat sina nordliga naturförhållanden och använt dem som grund att söka nationella specialarrangemang och stöd, säger Jyrki Niemi.
Liknande särlösningar har även drivits på i länder som Österrike, Slovenien och Portugal.
Båda stödformerna kräver att medlemslandet själv finansierar en del.
Sverige har en annan utgångspunkt
I budgetfrågor står Finland ofta på samma sida som andra sparsamma nettobetalare, som Sverige, Danmark, Nederländerna, Österrike och Tyskland.
Att grannlandet Sverige, som Finland står särskilt enat med, har en helt annan syn på jordbruksfrågan än Finland beror på att man inte är lika beroende av det.
Förutom gynnsammare odlingsförhållanden hade man helt olika utgångspunkter vid EU-inträdet, förklarar Jyrki Niemi.
– Sverige reformerade sin jordbrukspolitik kraftigt redan i början av 90-talet för att ge marknaden en större styrande roll. Finlands jordbrukspolitik var betydligt mer skyddad och protektionistisk.
Niemi säger också att det innebar att Finland tvingades sänka priserna för baslivsmedel rejält, medan Sverige inte behövde göra det i samma grad.
– Jag skulle till och med säga att Sverige hade liberaliserat sin jordbrukspolitik så mycket att landet, när det gick med i EU, i viss mån fick ta ett par steg tillbaka mot mer stöd. Sverige har satsat mer på jordbrukets konkurrenskraft.
I Finland utgör jordbruksstöd från staten och EU omkring 30 procent av jordbrukets omsättning, i Sverige bara cirka 13 procent.
– Vi är ett av de mest stödberoende länderna i Europa när det gäller jordbrukspolitik. Samtidigt har produktionen tack vare stöd hållits nästan oförändrad under hela EU-medlemskapet, säger Niemi.
Vad händer nu?
Enligt EU-kommissionens nuvarande förslag minskar den öronmärkta jordbruksfinansieringen i nästa långtidsbudget med omkring en femtedel.
Om Finland vill hålla stödet på samma nivå som i dag krävs högre nationell medfinansiering, vilket med tanke på landets ansträngda statsfinanser och diskussionen om skuldbroms kan bli svårt, säger Jyrki Niemi.
– Det ger oss inte en särskilt god utgångspunkt.
Men om den politiska viljan finns kan Finland ändå kanalisera mer pengar till jordbruket inom ramen för EU:s nya nationella och regionala partnerskapsplan (NRPP), som enligt kommissionens förslag samlar finansieringen för bland annat jordbruk, regional- och sammanhållningspolitik samt socialpolitik.
– Finland bestämmer själv hur mycket som man allokerar till jordbruk, landsbygdsutveckling och regionalpolitik, säger Jyrki Niemi.
Budgeten för NRPP föreslås uppgå till 865 miljarder euro. Eftersom Finland vill banta EU:s totala långtidsbudget med hundratals miljarder euro är man beredd att skära i det här beloppet, men inte i det öronmärkta jordbruksstödet som ingår.
Förhandlingarna om långtidsbudgeten fortsätter de kommande månaderna, och jordbruksstödets omfattning väntas bli en av de svåraste frågorna att lösa.