Varje gång kraftiga stormar slår till blir tusentals abonnenter utan ström i landet.
Det kan ta lång tid innan nedfallna träd plockats bort och luftkablar reparerats. Stina Vibäck i Kronoby fick vänta fem dagar på att få strömmen tillbaka förra vintern.
Det finns en lag som tvingar elnätsbolagen att agera bättre. Senast år 2036 ska sådana som Stina Vibäck få strömmen tillbaka inom 36 timmar.
Överföringsavgifter ökar kraftigt
Men nu går diskussionerna heta om kraven på leveranssäkerhet är rimliga i glesbygd.
För stora elnätsbolag är det svårt att ha tillräckligt med reparationspersonal när stormar slår till. Deras strategi är att gräva ned elkablarna. Men för att nå dit tvingas vissa bolag nästan fördubbla överföringsavgiften de kommande tio åren.
Tarvo Siukola, enhetschef på Energimyndigheten, utesluter inte att överföringen (inklusive moms och elskatt) kan bli dyrare än själva priset på elen man använder.
– Jämfört med elen blir överföringsavgifterna säkert ganska dyra i vissa områden. Men det beror på hur mycket el kunden använder och vilken prisutveckling vi får på elektricitet, säger han.
Elkunden kan inte påverka avgiften
En elnätsägare som varit i rubrikerna är PKS Sähkönsiirto, ett bolag i Norra Karelen.
Ett eluppvärmt småhus med en förbrukning på 18 000 kilowattimmar i det området betalar i dag nästan 2 000 euro per år i överföringsavgifter.
För att klara de nya kraven räknar bolaget med att behöva höja avgiften till nästan 3 200 euro om tio år.
Ifall elpriserna inte höjs märkbart på tio år blir överföringsavgiften, alltså den del som konsumenten inte kan påverka, mycket högre än själva elen i Norra Karelen.
Kunden kan konkurrensutsätta sitt köp av el, men det går inte att välja elnätsbolag. För att sänka den totala avgiften för el krävs minskad förbrukning eller egna solpaneler.
Städerna inte hårt drabbade
Elnätsbolag i städerna har en enklare sits än de på landsbygden. Dels är som regel långt över hälften av kablarna redan nedgrävda där, dels har man så mycket elkunder per kabelmeter att ekonomin inte är lika ansträngd.
Som exempel har Åbo Energis elnät, Kervo Energi och Caruna Esbo landets billigaste överföringspriser. För ett exempelhus med 18 000 kilowattimmars förbrukning kostar det cirka 1 000 euro per år, och då ingår elskatten.
Luftledningar borde användas tills de är slut
Enligt Tony Eklund, vd för Nykarleby Kraftverk, är kravet för ambitiöst. Han påpekar att luftledningarna har en livslängd på 50 år. De borde användas hela sin livstid och först därefter grävas ned.
– Det är dumt att göra det här arbetet i förtid, säger han.
Det finns vissa undantag, som vid den gatusanering där vi träffas. Här är det vettigt att plocka bort elstolparna och dra kabeln i mark då gatan ändå är uppgrävd.
Tony Eklund anser att särskilt landsbygden drabbas oskäligt. Han påpekar att konsumenterna blir de som betalar.
– Vi har tyvärr en lagstiftning och en prispolicy i Finland där konsumenten, alltså elanvändaren, betalar mer än elproducenten för investeringar i elnätet, säger han.
Inte vettigt gräva ned allt i glesbygd
Vi har ringt runt till fyra elnätsbolag som verkar på landsbygden i Svenskfinland: Kronoby Elverk, Vasa Elnät, Herrfors Nät och Nykarleby Kraftverk.
Inget av dem är i dagens läge lika dyrt som PKS i Norra Karelen, men de kommer alla att behöva höja avgifterna på grund av fördubblade materialpriser och ökad belastning på elnätet från elbilar och solpaneler.
Att gräva ned kablar till de sista kunderna längst ut i nätet, över åkrar eller i bergiga områden, är orimligt dyrt.
Bolagen siktar i stället på att nå cirka 75 procents markkabel på tio år och satsar i övrigt på trädröjning kring kvarvarande luftledningar och god beredskap.
Vasa Elnäts vd Jarmo Leppinen varnar för att de sista tio procenten av kunderna blir extremt dyra att säkra om kraven ska gälla ovillkorligt vid alla stormar.
Leppinen ser kravet för 2036 som väldigt definitivt.
– Om vi måste garantera att vi alltid måste klara kraven, oberoende av hur hård stormen är, så är det inte säkert att vår investeringstakt räcker.
Kravet har redan mildrats en gång
I dag finns ingen exakt tid för hur länge ett elavbrott får vara. Dröjer det över 12 timmar kan konsumenten börja få ersättning. Den beräknas utifrån kundens överföringsavgift.
Blir det riktigt långt kan kunden få tillbaka två års överföringsavgifter eller högst 2 000 euro.
Varför ville man då lagstifta om en maxtid? Jo, 2010 och 2011 orsakade stormarna enorma skador och då kom kraven på högst 36 timmars avbrott på landsbygd och högst 6 timmar inom detaljplanerat område, alltså vanligen tätorter och stadsområden.
De här målen skulle elnätsbolagen nå redan 2028.
Men det visade sig onåbart, och för några år sedan flyttades målet åtta år framåt, till 2036. Frågan är nu om de tio år som återstår räcker för att elnätsbolagen ska kunna uppfylla kraven.
Nästa regering kan mildra kravet
Enligt Tarvo Siukola på Energimyndigheten visade stormarna 2010 och 2011 att elnätet var för dåligt i Finland.
I dag är situationen bättre, men trots det fick Stina Vibäck och andra elkunder i glesbygden vänta flera dagar på att få strömmen tillbaka förra vintern.
Elnätet behöver alltså förbättras, men det finns också en gräns för hur mycket konsumenterna är redo att betala för det.
Av landets 77 elnätsbolag höjde 57 avgifterna i fjol, och i år har redan 47 bolag höjt.
Energimyndighetens Tarvo Siukola säger att tidsfristen kan behöva skjutas framåt en gång till. Alternativet är att den tillåtna maximala avbrottstiden förlängs.
Men kommer den sittande regeringen att ta sig an frågan för att skjuta upp de kommande kraven till 2040 eller förlänga maxtiden för avbrott till 48 eller 72 timmar?
Tarvo Siukola tror inte att den hinner ta tag i saken eftersom det ordnas riksdagsval nästa år och en ny regering ska ta över.
– Blir det offentliga trycket för högt måste politikerna agera igen. Men i så fall blir det en fråga för nästa regering, tyvärr.
Hur länge tycker du att det är rimligt att vänta på strömmen efter en storm? Är du beredd att betala mer i överföringsavgift för ett elnät som klarar stormar bättre? Kommentera!