Jordbrukaren Claus Blomberg i Påvalsby i Kimitoön känner sig lättad. Efter långa förhandlingar med energibolaget Fortum har Blomberg och elbolaget äntligen lyckats nå en överenskommelse.
Redan i juni 2025 berättade Yle Åboland om Blombergs kamp med Fortum. Då gällde det olovliga markundersökningar där en underleverantör till energibolaget grävt utan lov på en av Blombergs sockerbetsåkrar.
För att kunna gå vidare med solkraftsprojektet i Påvalsby, som är ett av tre solparksprojekt som Fortum planerar i Kimitoön, måste man gräva ner kraftledningar på 110 kilovolt.
Det är ganska fräckt. Jag har inte samma möjligheter som motparten.
Claus Blomberg
Blomberg beskriver förhandlingarna som en process som är präglad av en stark maktobalans, där hotet om tvångsinlösning användes som påtryckningsmedel redan från början.
Enligt Blomberg var utgången i praktiken klar långt innan några förhandlingar inleddes. Han uppger att han vid 20–30 tillfällen fått besked, ”svart på vitt”, att marken ska tvångsinlösas oavsett om ett avtal skrivs eller inte.
– Någon egentlig förhandling var det ju inte. Vi måste bara vara nöjda över att de lovar att dra kabeln så att den inte drabbar oss så mycket, säger Blomberg.
Blomberg riktar skarp kritik mot att tvångsinlösning över huvud taget lyfts fram som ett alternativ under en pågående förhandling.
– Det är ganska fräckt. Jag har inte samma möjligheter som motparten. Man känner sig som tvåa hela tiden. Man får bara tacka att de ens visade någon mänsklig sida, säger Blomberg.
Lagen kräver tvångsinlösning då det gäller kraftledningar
Projektutvecklingschef Patrik Niskanen vid Fortum betonar att bolaget endast följer lagen och normal praxis.
– Inlösningsförfarandet används för att få nyttjanderätt till högspänningsledningars sträckningar. Utgångspunkten är att vi alltid eftersträvar frivilliga avtal med markägarna, där villkoren för inlösningen och den sträcka som ska inlösas fastställs, säger Niskanen.
Längs längre kraftledningssträckor kan det finnas ett mycket stort antal markägare, och då går det inte alltid att nå ett frivilligt avtal med alla, säger Niskanen.
Om ett frivilligt avtal inte kan nås, är det den behöriga myndigheten som i samband med inlösningsförrättningen fastställer inlösningsersättningen och det område som ska inlösas.
Eftersom det i Påvalsby krävs en 110 kilovolts kraftkabel måste Fortum lösa in marken där kabeln kommer dras.
– För anslutningsledningen på 110 kilovolt behövs en permanent nyttjanderätt för att ledningen ska kunna byggas. Nyttjanderätten fastställs i en inlösningsförrättning, och i detta fall har en ansökan om inlösningstillstånd lämnats in för myndighetens behandling, säger Niskanen.
Eftersom det nu finns ett frivilligt avtal har parterna på förhand kommit överens om de villkor som ska tillämpas vid inlösningen samt om jordkabelns sträckning.
Kabeln flyttas från åker till skog
Fortums ursprungliga plan var att kabeln för solparkens verksamhet skulle dras under eller över Blombergs åkermark. Efter förhandlingarna har bolaget i stället valt en alternativ sträckning som enligt kontraktet går helt utanför åkern.
– I det här fallet medför det alternativa sträckningsvalet för jordkabeln genom skogsmark extra kostnader, särskilt på grund av att marken är stenig och bergig. För jordkabeln på 110 kilovolt finns ett fastställt minimidjup för installationen, och i det här fallet måste kabelkanalen längs skogsrutten sprängas i berg, säger Niskanen.
Trots den ojämna förhandlingspositionen menar Claus Blomberg att det var rätt att inte godta Fortums första förslag, utan i stället kräva fortsatta samtal.
– Nu kan jag undvika att mina rörsystem förstörs, säger Blomberg.